de döda bladen kan du inte döda

Selv om jeg bokstavelig talt har haugevis av bøker som ligger hjemme og venter på å bli lest, klarer jeg ikke å holde meg fra å stadig stikke innom biblioteket og låne flere. I går snoket jeg i hyllene for svensk lyrikk og tok med meg en diktsamling av Ann Jäderlund, som i år er nominert til Nordisk Råds litteraturpris  for Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Den samlingen var ikke inne, så istedet plukket jeg med Snart går jag i sommaren ut fra 1990. Jeg fikk lest litt i går kveld og likte det, selv om jeg av og til måtte fnise litt fordi jeg stadig tenkte at dette hadde passet veldig bra som sangtekster for et emo-band.

—–

Med ögon kyliga som knoppar

Och öppnade i bladets tunna skåra

Av vattenkronan bär du tunga droppar

Som vattendroppar faller som armens bleka hölje

De döda bladen kan du inte döda

I blommans öppna kalk där sommaren är öde

——

Hjärtbenet delas och ger av sin märg

Till den andra märgen

Glasbröstet delas och ger av sitt bröst

Till det andra bröstet

Vaxmunnen delas och ger av sitt vax

Till den andra munnen

—–

Vänder dig rosen bladen

Vänder sig rosens blad

Vänd då rosens blad

In mot roens hjärta

Du har kanske inget hjärta

Vänd då rosens blad

Ett hjärta kan dölja bladen

Du har kanske inga blad

—–

Jeg kan også opplyse om at den 7. april kommer Ann Jäderlund til Litteraturhuset for å samtale med Tone Hødnebø, min absolutte favoritt blant norske poeter. Dette kan bli episk. Jeg skal definitivt ta turen dit.