En kjærlighetskritikers bekjennelser

Denne posten begynte jeg å planlegge tidlig i sommer. Når høsten, mørket og øsregnet satte inn skulle jeg sitte skulende og kjederøykende foran tastaturet, bevæpnet med en flaske rødvin og livslede, og hamre ned mitt evige samtykke til Maud Lindströms ord «hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion». Men den gang ei. Ettersom en nærmest skremmende tiltalende ung mann stadig insisterer på at jeg er den beste dama som tusler rundt på denne jordkloden, så ser det ut til at mange av mine høstkvelder istedet vil bli brukt til å imitere Chagall-bilder. Men jeg kan jo ikke la mitt plutselig hell i kjærlighet stoppe mine bloggerambisjoner. Så la meg snakke om Maud Lindström, men med mindre bitter identifisering enn opprinnelig planlagt.

Maud Lindström er i følge henne selv «Sveriges enda officiella kärlekskritiska bisexuella feministiska trubadur, krönikör och poet». Hun synger om å våkne opp etter første natten man hadde sex med en jente, om å leve under presset om å være «Fröken Normal», om å ta med seg en gutt hjem fra byen bare fordi man er ensom og vil ha noen å sove inntil og om den mye omtalte heteronormativiteten.

Med sitt debutalbum Strategivisor för kärlekskritiker tramper Lindström inn i den sterke svenske visesangertradisjonen. Og hun så gjør det så absolutt på sitt eget originale vis. I låta «Vacker vid vatten» tar hun et oppgjør med kvinneidealene som har blitt frontet av hennes mannlige forgjengere.

Som en Sankta Lucia på fotot vid din säng
står en kvinna på stranden vid Sjösala äng
Hon är Frida, Sabina, Cecilia, Rosmarie
Hon är allt man vill vara men aldrig kan bli
Det var dumt att gå med dig, att alls komma hit,
att jag föll för en smickrares usla invit
Och jag borde gå hem men har glömt hur man gör
När du viskar mitt namn är det hennes jag hör
Jag blir aldrig vacker vid vatten

Maud Lindström er sint, sår, søt og krampelattermorsom. Kjærlighetens irrganger og ulike tilnærmingsstrategier blir utforsket. Pendelen veksler raskt mellom total forkastelse av tosomheten som i «Strategivisa för kärlekskritiker»:


Minns att tvåsam är förgänglig, minns att ensam står du stark
Brända barn minns väl hur heta kroppar bränns
Minns att sex kan va beroendeframkallande som knark
och minns att inget botar kärleksabstinens
Du blir tillfredsställd, men sällan sviken av masturbation
Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion

og søt nyfunnet forelskelse som i «Hyllningsvisa till lesbiskt sex»

Två behåar, två par trosor på mitt golv
Allt är annorlunda, ändå likadant
Vad min mamma tycker spelar ingen roll
Jag ska vakna upp i morgon och vara glad

jeg blir så glad av høre en litt sint feminist som synger om sex og forhold uten å fremstå som mannehatende og kjip. Som synger om hvor vanskelig det kan være å finne ut av hva man vil i livet og hvorfor man stadig går hjem med feil person uten å fremstå som sytete og patetisk. Maud synger om både de gode og de dårlige vinternettene hun har vært ute, slik at vi kan smile og nikke gjenkjennende og forhåpentligvis føle oss litt bedre etterpå.

About Rullerusk

Rullerusk er bibliotekar, litteraturviter, tegneserienerd og skravlebøtte. Vis alle innlegg av Rullerusk

3 responses to “En kjærlighetskritikers bekjennelser

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s

%d bloggers like this: